Respektera att detta tillhör Mig och de som hjälper till.
 Skriv inte ut detta utan att berätta för oss..
Tex i gästboken genom att  eller maila mig

FRÅN VILDMARK OCH BERGSLAGSBYGD.

En bok från 1926 med skildringar från Kilsbergen skriven av Greta Adrian. 

En läsvärd bok som beskriver livet förr, alltifrån skildringar av Kolarens liv till hur familjerna bodde och levde i trakterna runt Gruvorna i Närke och Kilsbergens skogar.

............................................................................................................................

Här finns även en liten skildring av Trädgårdsmästare Almgren från Hjälmarsberg och den återger jag här. En roman är en roman, sanningshalten står till var och en som läser att avgöra! Läs helst boken själv för jag gör enbart ett utdrag av den, och lite små ändringar av ord för att göra allt förståligt för oss, barn av idag.

 

Av okänd anledning sökte sig Almgren upp mot skogen. Han fann ett sånt behag i den ödsliga skogssjön att han beslöt sig för att bosätta sig på en av dess steniga, ofruktbara öar.

Med okuvlig envishet och energi forslade han jord över till ön och gjorde av den karga, steniga ön den underbaraste trädgård.

Han timrade själv sin stuga, och runt den frodades löv och fruktträd, bär och rosenbuskar, grönsaksland och blomsterrabatter. För skogsfolket runt omkring var det som en saga ur "Tusen och en natt" med den grönskande idyllen mitt ute i sjön med de omgivande mörka stränderna som ram.

I den lilla trevliga stugan på den underbara ön, växte många barn upp. Det kan tyckas att Almgren var värd att enbart få glädje av sin barnaskara, men en av sönerna artade sig illa till stor sorg för fadern. Pojken hade nåt "fuffens" för sig och avdunstade norrut för att undgå lagens långa arm.

Efter en del år återvände han till hemtrakterna med en mörkhyad, svarthårig kvinna och flera barn. Han hade inget arbete, och för att barnen och kvinnan inte skulle svälta ihjäl så fick dom bo på Almgrens ö.  Folket på trakten tittade snett på "inkräktaren", dels var han en lat odåga, och inte var han gift med kvinnan som man ansåg var av Samesläkte. Hon var dock en präktig arbetsam kvinna som var duktig med lite av varje.Hon fick alltid heta "Lappa" och  mannen fick öknamnet Lappen eller Lappa-Pelle.

Bara korta perioder var Lappen på Almgrens ö, för det mesta var han ute i skogarna och tjuvjagade. Han byggde sig riskojor lite varstans i skogarna och där kunde han hålla till veckor och månader i sträck. När Lappen hittade en tom stuga på Kartlaö, flyttade han in där med sin kvinna och hela barnaskaran. Arbete låg inte för Lappa-Pelle så gården fick "sköta" sig själv. Själv höll han fortfarande mest till ute i skogarna med tjuvskytte och behövde han ved eller timmer så drog han sig inte för att ta det olovandes i skogen som var en Kronoallmänning. När han varnades för sina tilltag sa han att skogen var en skänk av Drottning Kristina och där hade han rätt att jaga och hugga ved lika väl som någon annan.

När inte Lappen skötte jorden på gården så gav den eller ingen gröda, varken potatis eller annat att äta. Snart tvingades Lappen med gumma och ungar att gå runt i gårdarna och tigga mat.  Tillsist blev Lappen "uppsagd" från gården, men inte flyttade han, Inte!   Nej, han satt kvar i huset på Kartlaö,  så länge han själv ville. Ingen makt i världen skulle hindra honom!

För att bli av med inkräktaren så rivdes stugan så mycket så den blev omöjlig att bo i.  Men Lappen gav sig inte!

Gumman och barnen fick andra ta hand om, själv stannade han kvar och byggde sig en riskoja.  En natt gjorde han inbrott i Beteshult och blev tagen av Polisen. Medan han satt i fängelse  i Örebro passade folket på att bränna hans koja. När han en dag släpptes ut ur fängelset vågade han sig inte upp till skogarna igen utan sökt sig arbete på Nerkeslätten där ingen kände honom och visste hans förflutna. Han slutade sit äventyrliga liv som dräng, passade kor på Granhammar  Vintrosa år 1910.

Lappen var den sista som bodde på Kartlaö och förr förbinde man gärna den ödemarksbetonade, ensliga platsen med den äventyrliga Lappa-Pelle! Av Lappens Fädernegård på Almgensö, finns ej mera kvar än grundstenarna efter den lilla stugan. Nu är en väg mellan Dalkarsberg och Beteshult byggts och den går rakt över ön som ej längre är en ö utan idag är förenad med fastlandet. För den intresserade är det idag inga svårigheter att besöka ön som har en egen skylt med namnet Almgrensö på.

 

  hits

 


Webbplatsen uppdaterades 09-04-03

Copyright © 2006 Kerstin