Respektera att detta tillhör Mig och de som hjälper till.
 Skriv inte ut detta utan att berätta för oss..
Tex i gästboken genom att  eller maila mig

 

Mor Annas Levnadshistoria!
(Min mormor)

En sann Västmanlandskildring om livet i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet!

Jag föddes 1894 i Övre Bengtesfall,. jag var det 4:de barnet i ordningen.

Mor fick 16 barn men alla överlevde ju inte till vuxen ålder. Far Karl och Mor Adolfina hyrde

en stuga av en man som hette Karl Granner, där bodde vi  tills jag var på mitt 7:de år.  

Då köpte min far en skogslott som bara bestod av många små buskar.

Där byggde Far en stuga som med tiden blev ett rum och kök. Vi flyttade in i

Januari 1901 och då var vi sex syskon som bodde i ett rum. Syskonskaran utökades på

våren 1901 då vårt sjunde syskon föddes där i stugan. 

Så gick tiden, flera små barn hann det bli.  Gerda föddes 1904, Emmy 1007, Två barn till

1910 men dom dog båda två.  Sedan var det slut på barnafödslar i vår familj, men stackars

 mamma, vad hon fick slita med alla dessa barn.

 

Jag bodde hemma till år 1910, då var det min tur att åka iväg till bönder och söka arbete

som Piga. Det fanns inte annat arbete för unga flickor då!  Men jag bytte plats ett

par gånger,  1911 fick jag plats i Björkhyttan och där blev jag kvar till Maj 1913.

På Hösten 1912 kom Fredrik dit som Dräng och han var en stilig karl, jag fattade tycke

för honom.  I Februari 1913 blev jag med barn så i Maj flyttade jag hem till mina

 föräldrar igen.

Fredrik och Jag gifte oss i september detta år!

Fredrik fick arbete i Stripa så han fick åka cykel mellan Mossabron och Stripa, därför

flyttade vi till Havsta. Men på Hösten detta år slutade han i Stripa och fick arbete hos en

skomakare och började att laga skor.

 

Så föddes Manne den 16 November, vår förstfödda son.

Jag glömmer väl aldrig min längtan efter Ansjovis under hela min första graviditet. Vi fick aldrig råd

att köpa en endaste burk, trots att den endast kostade 35 öre!

När vi firade vår första Jul tillsammans hade vi bara 3 kr och 50 öre att handla för.

Men vårt julbord bestod av en Lutfisk så fin, att vi under alla senare år aldrig upplevt en så god Lutfisk!

 

Men på Nyåret började Fredrik på Stripa gruva igen, den första avlöningen fick vi i Februari.

Då slog han sönder sin ena hand i arbetet  och blev arbetsoduglig i flera månader därefter.

Så blev han då tvungen att sluta vid Stripa och sökte sig till Stråssa där ett dammbygge pågick. 

Här var han anställd ett tag och vi bodde i Arbetarbarackerna där.

 

Den 1 Augusti 1914  var vi och hälsade på hans Mor och bröder som nu bodde invid Örebro.

Där tog Fredrik städsel i Sörby och skulle börja jobba där den 1 November.

Ja, eftersom han då slutat i Stråssa så blev han under mellantiden tvungen att gå tillbaka till

Skomakaren igen. Han tjänade 2 kronor om dagen, han fick det för att halvsula ett par skor.

Sålunda fick vi dra oss fram till den 24 Oktober.

Då flyttade vi ned till Sörby, vi anlände så tidigt att den andra Stataren inte hade hunnit flytta ut från

stugan ännu. Vi fick bo i en Brygghuskammare i flera dagar, livnära oss på bara mjölk och bröd,

men allting går när man är tvungen!

 

Sedan fick vi dit våra grejer, det blev skapligt.

Vi hade nu eget mjöl och mjölk fick vi ju ta där, men vi var utan Kaffe i 14 dagar!

Vi hade 25 kronor i lön varje månad och det skulle räcka till allting. Avbetalning på symaskin,

möbler, ja allt!

Så kom Julhelgen och Mor och Far kom och hälsade på oss. Dom hade Märta med sig, hon skulle

stanna hos oss och hjälpa till.  Jag skulle ju snart ha barn igen, och Eivor föddes den 14 Januari.

 Manne var ju bara 1 år och 2 månader då. Någon måste ju passa de små när jag var upp till gården

och hjälpte till vid mjölkning osv. Märta stannade ett tag men måste ju snart hem igen och

gå i skolan.

Men det gick det också, det måste ju gå!  Av bonden fick vi så vi kunde sätta mycket potatis

till våren,  Mycket blev det och stora blev dom. Vi sålde 700 kg potatis till Hösten!  Men inte blev

det mycket pengar för det, inte.

Nu var vi färdiga för att flytta igen, Fredrik fick tjänst i Pålsboda.  Den 25 Oktober 1915 skulle vi flytta dit.

Det var avtalat att jag skulle Mjölka 3 gånger om dagen. Då tog Farmor Matilda min Eivor till sig,

hon fick stanna där till hon blev 3½ år gammal. Jag kunde ju inte gå ifrån dom små 2 timmar tre gånger om

dagen. ¨Dessutom hade vi Höns och en Gris och sedan måste jag hugga ved! Manne fick därför vara

hos min Mor Adolfina i 3 Månader.

Några månader gick och den 2 Juni 1916 föddes Tage. Som tur var så var de andra små hos mina och

Fredriks föräldrar då.  Juni månad slapp jag mjölkningen, men i Juli var det bara att börja igen att arbeta. 

Till Midsommar, efter 3 månader kom Manne hem igen, och då var Gerda med. Hon stannade och hjälpte

mig ända till slutet av Oktober.

 

Nu fick Fredrik Plats på Vesstlingbyholm och för mig blev det mjölkning där också. Men som

Tage bara var 4 månader gammal  Så fick Fredrik lära sig mjölka..

Till Nyår kom Märta till oss, då fick jag börja mjölka igen. Märta kunde inte stanna kvar längre än

till 24 April och då var jag återigen med barn, det var Vera.

Nu flyttade vi till Ragvaldsberg i Gusselby, det tyckte jag var bra. Här var nyrustat och fint!

Men Fredrik blev inte kvar där mera än 2 Månader.

Nu började han plocka skrotjärn uppåt Kloten.

Den 8 Augusti 1017 föddes Vera. Jag var ensam hemma hela veckorna med dom 3 små barnen. 

Fast Fredrik kom ju och hälsade på ibland.  Men vi fick inte bo kvar i huset på

Ragvaldsbergs ägor, fast jag trivdes så bra där.

Vi fick flytta hem till mina föräldrar trots att dom var så många där redan, vi stannade därtill våren 1918.

 

För Fredrik blev det slut på Skrotplockningen i Kloten till Hösten så jag fick inga pengar längre!

Nu gav sig Fredrik iväg på skogshuggning uppåt Gävle och det var sämre än något annat.

Han stannade där ett par månader bara!  Jag bodde ju kvar hemma med mina små, hade ju husrum

och ved att värma stugan med och i affären i Kvarnaberget fick jag kritsa lite matvaror ibland.

I Mitten på Januari kom Fredrik hem igen, men hade inte ett öre med sig!

Nu fick han börja hugga ved åt Rickard Persson som hade Sågverk i Gusselby, men eftersom vi var

 skyldiga honom 30 kronor sedan första året vi var gifta så måste vi betala det först.  Vi bodde då

hos Sigge-gumman, de hyrde ett stort hus och Sigge hade som arbete,  att med sin häst köra timmer

åt  Rickard Persson.

Så slutade Fredrik där och åkte till Haggruvan i Järnboås. Där var Fredriks bröder också

anställda och bodde där.  Den 24 April fick vi flytta dit.  Jag var så glad, äntligen får vi flytta och få

något bättre! Allt skulle bli så bra nu!  Det var år 1818 och fattigt på alla vis! Vi fick köpa 2 Liter

Skummjölk i veckan och vi var 5 personer.

Jag var med barn igen, Tore och han föddes den 9 Oktober 1918. Fredrik och hans bröder var lovade

att få arbeta i Sänket, men så blev det inte!  Fredrik fick bli på Backen och gå Dagsverke!

Mycket dåligt betalt!  När han hållit på i 3 Månader fick han sparken!

Nu fick han börja i Lindesby Hytta, och därför blev vi uppsagda på husrummet, men vi bodde kvar

ändå! När vi nu inte flyttade så fick han sluta vid Hyttan också! Men nu fick han börja på

Järnvägen,  i 1½ månad var han där. Så sökte han tillbaka till Gusselby , Lindesbergs socken! 

När vi flyttade in på Sörängen hade vi 5 små barn, alla under 5 år. Tore var 1 månad gammal och

Vera var 1 år och 3 månader. Hon var svårt sjuk,  vi åkte halv sju på morgonen och kom inte

fram förrän klockan tre på eftermiddagen för förbindelserna var så dåliga.  Vi hade inga pengar att

lösa ut våra möbler med men vi fick låna av min Far. Han fick träda emellan ofta!

 

Ja, när vi så kom fram så var inte möblerna framme än.  Vi hade några sängkläder med oss för vi

låg ju på golvet sista natten i Järnboås.  När vi kom fram till Sörängen fick vi ett stort rum och Fredrik

fick gå och hämta halm att stoppa i madrassen, sedan låg vi på golvet i  mera än en vecka.  Ja, nu skulle

Fredrik hugga i skogen där vid Ragvaldsbergs gård. Men det blev dåligt, han  kunde aldrig hugga något,

 inte ens till våran vedspis! Han mådde inte bra! När det gått tre månader fick Fredrik åka till Örebro

och blev opererad för Bråck.

Då började jag mjölka på Ragvaldbergs gård och jag fick 1 liter sötmjölk om dagen  till mitt

minsta barn. Jag fick också ta lite skummjölk varje dag så vi oss fram till Augusti då jag äntligen

fick Fredrik att höra efter om jobb i Stråssa. 

Vi flyttade till Stråssa i Augusti 1919, vi fick ett rum och kök här och det var riktigt skapligt.

Allt hade väl varit bra om inte Fredrik hade firat så förskräckligt. Han tog sig fritt från arbete

och åkte till Örebro efter sin ranson. Dom andra gubbarna vid gruvan, dom hade inte råd att fira

från arbete och kosta på sig resan, men Fredrik tyckte han hade det!  Sedan var det att gå och

supa i  flera dagar.

Hösten 1920 fick vi flytta. Nu till Knallfallet och det var den bästa tid vi haft.

Där föddes Stina den 29 November. Nu hade vi 6 barn och Manne hade börjat skolan

inne i Stråssa.  Men det varade inte så länge, det blev dåligt med arbete. Dom fick bara

arbeta 3 dagar i veckan. Den 29 Mars 1923 slog dom igen! Inget mera arbete blev det där.

Nu blev det för alla arbetare att ge sig iväg åt alla håll, somliga kom på nödhjälp, andra

till Kiruna, en del åt Grängesberg och flera andra håll.

 

Min Fredrik kom på nödhjälp och det blev rena svälten. Ja, det kanske kunde blivit skapligt

om han hade stannat kvar på platsen, men det gjorde han bara 2- 3 månader. Sedan kom han

hem igen och gick hemma i 2 till 3 veckor innan han fick åka på annat håll. Då dröjde det tre

veckor innan jag fick pengar, en så där 5 kronor eller bara ett brev  där han skrev jag har inga

pengar att skicka dig. Det var något det att ge 6 små barn att äta sig mätta på.

Jag skrev ett brev en gång att han skulle vara kvar där han var, för då hade han kunnat bli

med på ett järnvägsbygge i Dalsland. Men han väntade inte till mitt brev kom fram till honom,

för brevet kom tillbaka till mig oöppnat. Vad förtvivlad jag blev!  Men några dagar senare fick

jag brev igen, sedan fortsatte det likadant igen, ibland ett brev med pengar,  ibland inte ett öre. 

År 1925 på våren kom han till Kiruna. 

På eftersommaren i  Augusti den 28 fick jag tvillingar, det var Hadar och en flicka, men

flickan var död.

Då på sommaren gick det ju bra, men i slutet på September kom Fredrik hem från Kiruna.

Nu blev det nödhjälp igen, han fick åka nedåt södra Sverige på jobb.

Fredrik var hemma 14 dagar till Jul, han fick 50 kronor i förskott till jul och resan hem kostade

35 kronor så jag fick 14 kronor och så fick vi 20 kronor i julklapp av kontoret. Så skulle vi

ju ha mat och ved. Usch vilka tider! Skönt att dessa tider är över nu!

 

I Januari 1926 blev Hadar sjuk, han var bara 5 månader. Han hade varbildning i

öronmandlarna, vad jag fick slita, så fick jag åka med honom till Lindesberg

och dom opererade honom.

Alla mina barn som gick i skolan fick ju äta mat på "mojen". Dom som var

under skolåldern fick jag en halv liter mjölk om dagen till. och potatis fick vi

hämta på kontoret. Jo, det var då han reste till det där järnvägsbygget, då skulle ju barnen

sluta äta på "mojen" eftersom Fredrik inte längre var på nödhjälp. Men då ställde

kommunen om så mina barn fick äta där ändå. Dom som styrde på Stråssa visste

väl hur det var.

I April kom han hem från Äskekärr och var nu hemma en månad ungefär.  Sedan fick

han komma till Kloten på arbete.  Då kunde han gå hem varje Söndag!

Det var precis som i ungdomens vår,  när han gick och friade. På sommaren blev

jag med Frans.  Skulle det aldrig ta slut?

Vid Kloten var han kvar till våren, den 24 Mars 1927, när Frans blev född.

Då kom Fredrik till Krampen, men i Augusti fick han följa med till Kiruna igen.

I Januari 1928 blev det strejk så då kom han hem igen. Strejken varade  ända till

Augusti, och då reste han tillbaka igen till arbetet i Kiruna.

Så föddes Hans 23 Oktober 1928 sedan blev det ett uppehåll på barnafödandet ett tag.

 

På våren 1929 köpte vi ett litet ställe i Slåttermossen, Gusselby. Det var bättre

än att flytta med den stora "skocken" till Kiruna. Huset var ju dåligt men vi tyckte alla att det

var bra för vi var för oss själva. Vi trivdes så bra allesammans! Karl  Ramgren som vi

köpte stugan av hjälpte oss till en ko så vi fick egen mjölk och smör. Vi hade en egen Gris och

vi kunde sätta egen Potatis, så framtiden såg så ljus ut.

Men det blev inte så länge för 1930 till jul kom Fredrik hem igen, arbetslös och så började

det gamla vanliga igen! Nu var pojkarna stora men det fanns inget arbete att få. Det var för

en del att lyckas få några dagsverken hos Bönderna, och en del fick lite skogshuggning

då och då så vi drog oss fram i alla fall.

År 1933, den 18 Augusti föddes Älva och hon blev det sista barnet.

År 1934 fick vi ett sånt där förbättringslån  så vi byggde om stugan. Men vi blev ju skyldiga

så mycket pengar, 1800 kronor på den tiden var hemskt mycket, så nog hade

vi att dras med.

Så stack Fredrik ifrån oss, till Borås och var borta i 4 månader och jag fick själv klara

alla växlar. Tore sa när han gick, låt han gå, du har ju oss! Hur det nu var så visst gick det!

Mina stora barn fick ju lite arbete här och där,  och tiden den gick och det började

bli lite bättre med arbete.

Vera gifte sig, sedan Eivor och snart även Stina. Småpojkarna växte till,  Manne gifte sig

1944 och Tage också. Tore gifte sig 1946, Frans år 1948 och Hans 1949. Älva och Hadar 1950.

 

Alla våra barn var nu gifta och vi var själva jag och Fredrik!  Vi flyttade till stan Lindesberg år

1946  Då var Fredrik gammal! Ja, jag trodde att vi skulle få det så bra när alla barnen var gifta,

Då blev han sjuk så det blev ännu sämre.  Vi fick lite slantar av alla barnen,  så vi klarade oss till

han  fick pension. Det blev ändå bättre när jag blev 60 år, jag fick hustrutillägg. då var Fredrik

67 år, men om man bara får vara frisk och stark , som jag var förr, då går det nog bra ändå!

Ja, nu har jag skrivit ned det jag minns av mitt liv. Men allt har jag inte skrivit, det besvärligaste

har jag utelämnat.  Det bästa är att alla våra barn har fostrat sig och är nyktra och ordentliga. 

Jag behöver inte skämmas för någon av dom!

Anna Almgren född Hellkvist

 

  hits

Webbplatsen uppdaterades 09-06-22