Tänd ditt ljus för den du saknar. Klicka på ljuset! ________________________________________________________________________ Detta är min berättelse om min son som fick Skitzofreni i 20 års åldern. Många är rädda och tror att en Skitzofren är farlig för allmänheten men så är det inte.
Då finns det även andra symptom bakom.
Jag ska försöka förklara genom att berätta om honom.
Han ville bara ligga och stirra i taket eller sova.
Då låg han i lumpen och det misstänktes droger vilket
han helt förnekade.
Han fick beredskapsarbete som chaufför på kommunen men
missade att hämta folk eftersom han sov i bilen. (vi trodde ju alla att han
skulle må bra av att komma ut bland folk) Han fick sluta jobba
och sjukdommen blev allt mera framträdande. En storväxt blomma, en mossig sten, det fanns många tecken på luftföroreningar. Tecken på att jorden skulle gå under, han var utsedd att rädda några människor på jorden.
Men hur och när det väntade han på tecknet för
han visst ju inte riktigt hur detta skulle gå till. Snart kom även biverkningarna, myrkryp i benen och händer som skakade. Men efter bara några dagar var han fri från sjukdomen.
Läkarna sa att han måste fortsätta med medicinen
annars skulle han sjukna om, men eftersom sjukdomsinsikt saknades så slutade
han genast han kom hem. Han blev frisk och vi hade så fint på permissionerna, vi var utomlands bl. annat på väl fungerande semesterresor. Men sjukdomsinsikt saknade han ännu, han drömde om att bli utskriven och kunna slänga all gift de proppade i honom. Det var väl inte rätt att en ung pojke skulle skaka som en gubbe?
Det måste ju vara gift de gav honom var han övertygad
om. Han fick en lägenhet i ett gruppboende.
Han fick långa permissioner.
Den nya läkaren skrev ut honom helt. Han släppte inte in någon i lägenheten, bara mig. Han berättade om hur folk bjöd honom med på fester, sedan berättade att det bara var för de inte mött någon Skitzo förr.
Det var intressant att se hur han betedde sig.
Man skrattar i smyg åt honom.
Han bodde ju på ett gruppboende.
15 år var han i vården utan att få någon direkt hjälp. Att inte förstå att man är sjuk, trots att man inte orkar umgås med folk, inte orkar äta mat, att orkar hålla sig ren Eller ibland åt andra hållet att man tvättar sig så skinnet nötts ut och man får sår.
Man är samma snälla vänliga person innerst inne men
sjukdomen gör att man verkar bisarr det är det jag menar med att man är inte
farlig för allmänheten, bara för sig själv. Tänd ditt ljus för den du saknar. Klicka på ljuset! Webbplatsen uppdaterades 09-04-03
Copyright © 2005 Kerstin
|