ROZZ   född 2007 09 30

Den 19 Maj 2008 bestämmer vi oss för en ny fyrfota vän.
Han heter Boss men hans nya husse tycker Rozz är snyggare namn och det flyter lättare i munnen att uttala tillsammans
med Zita som ju är vår "gammelhund" nu, så nu heter du Rozz min vän!

Välkommen i flocken Rozz! Du anlände den 21  Maj vid 15.30 tiden!
Allt gick så bra men på kvällen blev du lite orolig, var ner till gatan vid 21.oo tiden och tittade om inte din gamla matte
skulle komma snart. Du såg att bilen ej stod där, kissade och så gick vi in igen.
Du var jättestressad när husse, matte, Zita och du gick kvällsrundan.
Men dagen efter gick vi en lång runda på landet och frånsett lite stressmage så är du en fin och mjuk vovve.
När vi kom hem blev det bus... Sedan sov ni i varsitt hörn.
Du har inte skällt en enda gång i dag, hur skulle du hinna med det föresten när ni busar så här.. Det blev 4 rundor runt huset

innan ni kände för vila...     Det konstiga är att ingen av er sa ett ljud, bara flåsade...

Du har blivit omplacerad 3 ggr fast hemmet före oss räknas knappt, bara 3 dagar sedan tröttnade dom och
lämnade dig åter! Men jag nämner det ändå för hundar är inte bara söta, de fodrar aktivering annars blir dom
stressade och skälliga.
En hund är inte gjord för att vara "soffpotatis". Vill man inte jobba med spårning, gå långa promenader
mm så ska man ha en porslinshund istället!

De första dagarna var jag lite orolig, du hade så dålig koll på din bakdel när ni hundar sprang och jagade varandra,
med minne av förr så vet vi ju att vinglig bakdel kan betyda sjukdom. Men nu förstår jag att du bara hade
svaga lårmuskler, de är nu starka och bär dig i alla möjliga och omöjliga hopp.

Dagarna gick och vi blev varse att du kan skälla, åtminstone för att tigga, när vi människor äter vår mat! Men vi körde
vår vanliga utvisning från matrum och återkomst när det är tyst. Du behövde 2 utvisningar sedan fattade du!
Du skäller som en tokig om Zita snor nåt från dig, och det är ju ok, för då kan jag hjälpa dig.

Men du skäller även för att du vill ha ALLT som Zita har och det går ju inte så tyvärr blir det utvisning
till närstående rum. Du tiger genast så det blir inga långa utvisningar.
Fast det kan bli ett par på raken- men du fattar snart.
Vi säger både matte och husse att du är en otroligt klok vovve Du lär så fort! Inte alls som envisa Diana var,
hon skulle alltid försöka ha rätt.
Fast jag vet, du är bara 8 månader, du kommer att testa mig, sanna mina ord.  Apropå Diana, du påminner så
mycket om henne på många vis, jag har inte hunnit kolla vad som är typiskt för dina raser
men ni gillade båda att "hålla hand" när man smeker er, ni vräker er i bilen raklånga så stackars Zita får knappt plats.
Fullkomlig, total lycka straxt före ni får mat eller godis, lite exalterat, gärna ett litet pip eller bjäbb.

Sitt, Ligg och Vänta kan du redan. Du är en duktig kille!

 

 

Du är fjompig, lite rädd och orolig i nya situationer och du är nyfiken av högsta grad i alla situationer.
Du är den där typen som gärna använder stenar od. för att komma högre och se bättre



I juli då du var lite styvt 1½ år
började jag fundera över att din gång allt oftare var stel och stötig.
Jag hade ju observerat det från början, trott att det blev nog bättre men en dag måste jag inse fakta.
Du mår kanske inte bra!

Vi beställde tid för en rejäl genomgång av dig och tyvärr fick vi inga glädjande besked.

Du har en kota i din ländrygg som har för mycket brosk om sig och som orsakar att en nerv är i kläm
och alltid gör illa dig i ditt vänstra ben.
På grund av smärtan så har du gått stelt och det har lett till att du trots dina unga år, fått Atros i vänster has.

Det är därför du gått stelt, du har svårt att böja nedre delen på benet och det är även denna skada i
Rygg och has som gett dig försvagningar i vänster ben och ibland får du inte tassen med tillbaka utan den
kommer upp och ner och ovansidan av klona skrapar i.

Jag har lite dåligt samvete att vi inte förstod tidigare, då hade du sluppit smärtan tidigare.

Nu får du Rimadyl som är smärtstillande och under 5 gånger ska vi gå hos en sjukgymnast och de ska försöka
bygga upp en starkare muskelatur över din ryggskada.

Du får massage och meningen är att vi ska ta över där sedan.
Du får promenera i bassäng på ett rullband för att du ska få motstånd och lyfta tassen bättre vilket fungerar.
Vi ska sedan fortsätta denna träning genom att gå i högt gräs, vatten  och snö när den tiden kommer.

En ryggoperation har diskuterats men vet. säger att det finns ingen garanti att du blir bättre, du kan lika gärna
bli sämre och i vilket fall som helst så skulle det innebära lång rehabilitering.
Vi har tackat nej!

Du finns här för din egen skull, inte för oss så du ska inte tvingas till en oviss framtid med kanske förlamad
bakdel. Vi tar dagarna som de kommer och hoppas att ändå, trots din skada få ha dig hos oss i flera år till.

Vi ska gå igenom denna Rehabilitering, under denna tid får du enbart gå korta promenader på 10 - 15 minuter.

Men när detta är avklarat så kommer du att få röra dig fritt i vår trädgård, vi ska göra allt för att du ska må bra
så länge du är vår lilla Rozz.
Men det är slut på att  hoppa upp på stenar, extra långa promenader, Agillity, mm som frestar på
din skada i onödan.

Vi får ägna livet åt spårning i lina, godissök och annat lugnt, men vill ni hundar dra en repa i trädgården så tänker
vi inte stoppa er.
Livet ska vara bra!


Efter 5 veckor med smärtstillande, 2 veckor med gluckosamin och antiinflamatoriska Rimadyl
tycker din vet. att vi ska sänka dosen 25 mg

Tyvärr klarade du inte det.
Du hade en vecka då det syntes på dig att du inte mådde bra!
Så var det dags igen för din REHAB! Bassängen ville du gå i och naturligtvis fick du gå i skön låg vattennivå
men när det var dags för massage så fick Malin inte röra vid din bakdel först. Det var skönt så länge hon
var runt din bröstkorg men ej höften eller ländryggen.
Malin satte i en Akupunkturnål mitt i pannan på dig och påstod att detta brukar lugna vid smärttillstånd.
Du blev ganska lugn, hon kunde massera dig på båda sidorna men du var otålig. Eftersom jag sett en
förbättring i ditt släpande av tassen (skrapar i överdelen) så beslutade vi att akupunktur kan vara viktigare
än massage på bakdelen så du fick jättemycket massage där du ville under 20 minuterna du hade nålarna
i skadeområdet i din ländrygg.
Det är nu beslutat att du återgår till 100 mg Rimadyl dagligen och nästa gång ska vet kolla igenom dig rejält
om vi ska fortsätta (ett par gånger till) eller hur vi ska fortsätta för vi har gjort klart att vi hellre förkortar ditt liv än
fortsätter ha dig kopplad resten av livet för att du inte ska förvärra skadan.
Det har varit enormt svårt dessa 5 veckor för du har massor spring och hopp i din kropp som kommer ut
så snart vi släpper lös dig. Mycket svårt att förstå att du har ont egentligen som du bär dig åt i ditt race när
du får ett grisöra. Svårt även på promenader för att gå 10  minuter på ett villaområde, du erbjuder ju mig
extra runda vid varje avtagsväg.



Vi är ledsna, orkar du ens ett par år till?

 

11 september 2010

Du mår så bra!  Troligen har skadan i din rygg läkt ihop av sig själv, du visar inga tecken på smärta.
Vi har nu dragit ner på din smärtstillande medesin till en halv tablett om dagen tillsammans med din mat
som innehåller glucosamin.
Inte en enda gång har vi sett att du rört dig stelt det sista halvåret.

Du har utvecklats till en lugn och go kille som gärna söker genom Zitas päls efter fästingar, gärna ligger
och gosar men du har också utvecklats till en kräsen matvägrare om du inte får det som faller dig i smaken.
Jag som alltid trott att får dom inget så äter dom snart. Detta gäller inte dig!
Inte ens av hundgodis äter du alla sorter, nä det ska vara det du vill ha, annars nosar du och vänder
dig bort, Zita får äta om hon vill men du avstår om det inte erbjuds nåt bättre.
 

Den 28 jan 2011
Läser tillbaka och upptäcker att här har hänt massor.
Rozz fick magkatarr av medicin Rimadyl, vi sökte flera ggr på grund av hans avtagande aptit och skum i
avföringen som ofta var lös.
Han ordinerades en vanlig magkatarr medel  Rimadyl, som vi människor tar för det var vanligt att hundar fick
magkatarr av just denna medicin som Rozz har.
Jag frågade om man inte kunde byta ut denna Rimadyl mot något som var vänligare mot magen men det var
bara jättedyra preparat som återstod och det avråddes vi från.
Rozz mage blev ej bättre, jag tyckte det verkade konstigt att inget fanns att göra så jag fortsatte söka runt på nätet.

Så fick jag av en vän med hundar länken till en nätgrupp med enbart hundfolk, mest såna som tävlar med sina
hundar.
Gruppen heter Hundforumet, länken finns på min hundsida.
Här får jag veta att Rimadyl i hundutställning och tävling anses som doping och att en hund måste vara fri
från Rimadyl   1 vecka innan den tävlar!

Jag undrar ju vad jag egentligen ger min hund, det ger tydligen både magkatarr och dopingeffekter.
Tillhör även storyn att han tar sällan kontakt med mig annat än sitta i knä.  För övrigt är han mest
störig och skällig och verkar inte ens kunna blunda när han sover.
Vi får tips genom hundforumet att be om recept på Metacam som är inflammationshämmande och smärtstillande
 - samma som Rimadyl  -  och tillåtet även för tävlande hundar.

Med nya medesin  återvänder din aptit så smått, efter 1 månad äter du allt och du är så hungrig så du nästan
står på bakbenen för att mottaga din matskål när den är på väg ner  till din matplats.

Vårt liv får får många förändringar  från du kommer till oss vid 7 månaders ålder till idag,
3 år och nästan 4 månader gammal.
Vi flyttade från din första läckra hundgård till hundgården i Kolsva och sedan hittade matte och husse HUSET!
Så vi flyttade igen!
Nu har vi egen strand, bara husse får upp staket så vi slipper vara bundna.  Där nere, på tomtkanten får jag
gräva så mycket jag vill. Tills matte tycker jag ser för skitig ut så hon föreslår ett bad, då går jag ner till
magnivå i Norrsjön och skäller på Näckrosorna som guppar så retligt i vattennivån.

Matte och husse tycker att de ser på mig att jag börjar bli 3 år nu!

 

Jag fyllde ju 3 år den 30 sept 2010
och den 8 nov satte dom mig och Zita  i husbilen för att åka till Spanien!
Jag berättar mera senare...

2011 03 07
Spanien har varit livet för Rozz! Att fritt kunna springa runt i bergen eller flodfårorna, att jaga kaniner och
syrran Zita.

Men i Lördags morse, den 5 Mars blev Rozz sjuk.

En sida om Fästingburna sjukdomar och även Babesios  HÄR
 

Dag 2. Rozz är något bättre, visar lite intresse för omgivningen, går själv i dag men det syns att han ännu har ont i
alla sina leder och han är fruktansvärt matt. Efter ca 200 m promenad börjar han vingla. Men i dag behöver vi inte
bära honom ut för att göra hans behov. Han går själv, men när han kissat vänder han och vill hem och sova igen.
Hans feber har gått ner till 37,3, konstaterade vet.
 

Den 11 April 2011

Vi har låtit ta ett blodprov på Rozz och det visar att han blev helt frisk från sin Babesios.
Men vi besöker även veterinären för det har under 24 timmar slagit upp en stor knöl på Rozz rygg.
Rozz verkar ha lite klåda för han vill helst att vi masserar honom där.
Prov togs och vi blir skickade vidare till Strömsholms djursjukhus. Kallelse kommer några dagar senare.

De tar cellprover mm på knölen, visar ingen canser i detta stadie men vet. anser att en tumör som växer till sig så fort
den ska tas bort för det är risk att den utvecklas till canser om den får vara kvar.

Operationstid sätts upp till den 28 April.
Vi infinner oss i god tid på morgonen och efter inskrivning säger en sköterska, "Kom Rozz" och den lilla hunden bara
bara följer med henne, utan att titta tillbaka en endaste stund.

På eftermiddagen vid 16.oo tiden ringer dom. Vilken besvikelse. Rozz får inte komma hem för de har inte hunnit operera
honom för det har kommit in flera akutfall under dagen. Jag vill först ta med honom hem över natten men de lovar att ej ta
ut någon avgift för extra dag och berättar även att han trivs SÅ bra!
Övertygad blir jag då hon säger att Rozz går runt och pratar med alla och är SÅ glad och pratsam!
Ja, då vet jag att han har det bra där och det vore dumt att ta hem honom bara över natten.
Vid 10.oo nästa förmiddag, den 29 April, ringer den vet. som har opererat honom! Rozz mår bra efter omständigheterna!
Men de hittade många tumörer inne i hans lilla kropp, både på ryggen och bröstet. Tumörerna är av 2 olika sorter.
En var gulaktig och som ett pärlhalsband. Denna satt fast i hud och hinnor och för att ta bort denna måste en stor bit skinn
tas bort så de tog bort en bit av denna tumör för att ta prover och se om allt måste bort!
Allt som allt tog de bort 6 st tumörer på vår lilla 3½ åriga hund.

När vi hämtade hem honom brast jag i tårar. Stackars, stackars lilla hund så han såg ut!

Han är "sydd" med stålklammor, jag försöker räkna dom, men Rozz vill inte. Ca 90 stycken är det.
Han är så tålig i alla fall. På eftermiddagen i dag, dagen efter operationen, har han gått en liten runda,
han har gjort ifrån sig och nu sover han gott på sina smärtstillande och inflammationshämmande Metacam.

Om 20 dagar, den 18 Maj ska vi tillbaka, klämmorna ska tas bort och vi ska prata igenom hur vi gör med
resterande tumörer utifrån svar på alla prover som då är klara.

I dagsläget känner jag bara.............
Jag hade ju trott att 2 tumörer skulle tas bort, inte 6 stycken. Stackars lilla Rozz!
Utsätt inte hunden för mera lidande genom att ta bort en stor bit hud på skuldran.
Hur ska det kännas?  Tänk på hunden! Var ska ersättningshud tas, om det behövs?
 

Men det glädjande i det hela är ju i allafall att detta besök direktreglerades mot Agria tillsammans med de
före detta besöken och vi slapp betala ett öre när vi hämtade hem honom, trots att operationen kostade 10.800
 

3 Juni 2011
Nu kan vi konstatera att Rozz blev frisk, inga mera tumörer har kommit och pälsen är nu nästan helt utväxt.

En tumör var fylld av bakterier, vad och hur kunde vet. ej förklara, kan vara något han ådrog sig utomlands
eller något från sprutorna som botade honom från hans livshotande sjukdom Babesios.
Utomlands är det inte så hård koll på medisiner,  på både gott och ont.
Gott var ju att Rozz överlevde och tumören gick att ta bort!
Rozz andra sort av tumörer var någon konstig sort av fettknölar som satt ihop i långa band. Även dessa
var något vet. på Strömsholm aldrig tidigare stött på så även den gissade de var någon reaktion efter sprutorna
utomlands. Rozz var så tålmodig då sköterskan tog bort stålklammorna med en tång. Den ena efter den andra
lade hon på en bricka på bordet.  När hon kommit till hälften tyckte Rozz det räckte så han tänkte gå,
men när vi sa ifrån så lugnade han sig och till slut räknade hon till att det låg 73 stålklammor på brickan.
Sedan kom Vetrenären in igen en snabbis bara för att berömma Rozz och så fick Rozz godis av sköterskan.
Så mycket godis så matte tyckte det räckt med hälften

Något mera som känns mycket positivt är att vi åter igen provat att sluta med hans Metacam som han skulle
äta hela livet pga sin Ryggskada och Artros. Han visar ingen stelhet eller annat som får oss att tro att han
har ont någonstans längre. Han är så lugn och fin till humöret, han är inte stel i någon situation.
Vi beslutar att det får räcka med foder som innehåller Gluckosamin och våra vintrar i Spanien. Han är
väl som matte, han mår bättre av att slippa den kalla vintern här hemma

Ett tecken på att Ryggen är läkt är väl att Rozz har börjat rulla runt på gräset

 

 

5 maj 2015

Jag hade ju tänkt att Rozz skulle få bli ensamhund den dagen Zita inte fanns med oss längre och vi försökte
verkligen. Men han var så nere ibland att det var jobbigt att se. Matstrejkade, ville inte något alls. Var helt
olik sitt vanliga ja.

Men tiden läker alla sår.. trodde vi.

När vi kom ner till Spanien for Rozz in i bostaden, runt och vi förstod snart att han trodde Zita skulle vara där.
Jag gick mycket i bergen med honom, något han älskar men intresset var lamt.
Däremot var han glad var morgon och kväll då vi gick förbi ett hus med flera hundar som alltid kom ut och hälsade.
Han fick så bråttom till hundarna så jag började släppa honom så han kom fram före mig.

 

En dag tog vi hand om en av dessa hundar och nu är det full fart på Rozz. Han leker med den lilla, han visar hur man ska
bete sig och är en kopia av hur Zita en gång var när han själv var valp.
Han tom lägger sig och ger lilla valpen trygghet under de första dagarna och ofta hittar jag dom liggande tätt ihop

 

3 Augusti 2016

Mycket har hänt detta år. Rozz har Atros i höfterna och ryggen så han har fått Cartrophen injektioner, Första ggn räckte de i
5 månader, så i April var det dags igen. Helt bra är han inte, jag tror att han är väderkänslig för de dagar det lovas omslag i
vädret slår det inte fel, då vill han bara kissa och gå hem igen. Han går stelt med sina bakben, ibland mera, ibland mindre.
Men så länge han klarar trappor och är glad och kelig så tror jag att han vill hänga med.

Vårt liv har haft stor förändring sista året. Husse har blivit allt sämre i sin Demens och 1 Mars flyttade han in på boendet för gott.
Jag tror att Rozz tyckte det var skönt för det skar sig ofta mellan de 2 och Rozz är som han är, ska skälla sig fram till att vi ska förstå
honom. Husse klarade inte höga ljud mot slutet och resten förstår ju alla. Det fungerade inte mellan dom
I dag visar Rozz detta mycket tydligt när vi träffar husse. Han ignorerar honom totalt. Den enda person i hela världen Rozz inte blir lycklig
av att träffa. Som tur är så är husse för dement för att bry sig...
 

Vi har även sålt villan och flyttat in i en liten lägenhet och delar vår tid mellan den och en Camping där hundarna har en hundgård att vara ute i.
Jag tycker att hundarna varit fantastiska under all förberedelse innan vi kom ur villan och att de verkar acceptera vårt nya liv hur bra som helst.

Rozz har med gammelhundens rätt visat att han föredrar att vila om dagarna det senaste halvåret. I lägenheten ligger han gärna ensam i köket,
troligen för att slippa ljudet från tvn. På campingen ligger han mest inne i husbilen och bryr sig inte ett dugg om vad som händer ute.
Ludde får sköta vakthållningen. Jo, skäller grannhunden och Ludde då måste han ut och hjälpa till...
Men på våra promenader händer det ännu att Rozz nosar på en fläck ända till Ludde kommer och kollar vad
det är, sedan är det klart för att gå vidare. Men... jag märker att Ludde tar över allt mera, det händer att Ludde hittar den där doftfläcken
och Rozz kommer för att kolla. När Ludde vill leka säger Rozz nej, han vill sova, äta och gå ut och göra sina behov. Det räcker tycker han.
Var morgon är han stel och vill bara gå en kort runda, han visar tydligt när det räcker genom att helt enkelt se till att vi vänder hem igen.
Middags och eftermiddagspromenaden på vardera ca 1 timma går bra ännu.. oftast!

ayouts